»Den gode møteplassen – Korona gjennom barns uttrykk»
Problematisering
Hvordan vil barna bearbeide sine erfaringer og følelser om korona i barnehagen?
Materialitet och vad den kan vara för oss i Kampen Kunstbarnehage och i efterarbete med barnens upplevelser av Korona situationen. Det finns många tolkningar i omlopp bland förskolor om hur man bör definiera material, dess betydelse och funktion. Vi i Kampen har kommit till en förståelse och tolkning av material som ligger i den posthumanistiska/materialistiska perspektivet och också i den förståelsen av att all material skapas i förbindelsen eller i relation till något annat. Detta något annat kan vara vad som helst och dette vad som helst kommer att skapa materialens subjekt eller liv om man vill kalla det. SÅ kan allt vara material eller glömmer vi bort visa materialer? Definitionen av material har kommit i fokus på grund av smittorisken och smittoåtgärden som alla förskolor i Norge måste vidta. Vad? – varför? och hur? På grund av smittåtgärden blev vi tvungna att städa undan alla material och begränsa tillgången till dessa. Detta lämnade oss kvar med ingenting. Pedagogen och barnen blev berövad sina arbetsverktyg för att kunna utföra sitt yrke, helt enkelt. Metaforisk sätt skulle vi kunna säga att en kirurg ska nu operera utan skalpell och sin andra verktyg, och det går inte. Materialen som var med och skapade mening för barnen i leken blev borta! Det blir en meningslös vardag nästan,- och hur kan vi ge barnen tillbaka något meningsfullt? Detta satte igång en tanke och en reflektion som handlade om andra sorts material som för ex ljus, mörker, färger, ljud, rörelse och fotografi som individuella material men också i relation till varandra. Utifrån korona åtgärden växte nu möjligheten till en utforskning av en annan typ av material. Många, inklusive vi, tolkar material som något taktilt, något konkret och som kan var nyttigt men måste det vara taktilt? Kan man känna material på andra sätt? I dessa sammanhang växte tanken om att tillsammans med barnen experimentera med material som ljus, ljud, färger, rörelse och fotografi för att se hur barnen tolkade detta. Och det som kommer fram väldigt tydligt är glädje, nyfikenhet, vänskap, filosofering och det viktigaste av allt meningsfullhet. Detta beskrev en annan kollega så fint, Caroline Strøm Pedersen Atelierista Gydas vei Barnehage,
«Kampen kunstbarnehage i mitt ❤️ med lys, mørke, foto og bevegelse i spill. For et univers!»
Detta väldigt beskrivende for vad såna materialer kan skapa för sammanhang i relation till varandra. Och att det att få en meningsfullhet i barnehagevardagen kanske hjälper lite i arbetet med Korona och dess restriktioner.